Dags att skriva om lite roligheter som hänt den sista tiden och då passar det bra att berätta om vår resa över jul och nyår, även om det är ett tag sedan, men bättre sent än aldrig!

 

Vi har de senaste åren åkt västerut, mest till Florida, där vi brukar fira jul och nyår hela familjen. Förra året tänkte vi gå lite mot våra traditioner och istället resa österut. Thailand kändes dock inte så lockande då det är så många svenskar som åker dit, av någon anledning försöker vi undvika typiska resmål dit svenskar brukar åka. Kan bero på flera saker - vill inte vara en i mängden och vill inte träffa grannen, kollegan eller annan svensk man känner igen vid frukosten eller poolen.

 

Då mannen åker en del till Filippinerna i sitt jobb så föll det sig naturligt att hela familjen blev nyfiken på att åka dit så vi bestämde oss för att det skulle bli årets jul- och nyårsresa.

 

Vi åkte med Qatar Airways som ska vara världens bästa flygbolag. Det var bra komfort och personalen var hur vänlig som helst, kan verkligen rekommenderas. Åker man med Qatar Airways mellanlandar man i Doha i Qatar. Bara att landa där var en procedur i sig. Redan när man checkade in fick man landningskort som bestod av fyra olika färger beroende på om man skulle stanna i landet, eller mellanlanda, göra det som businesspassagerare eller ekonomi. Åker man business bussas man till en terminal och ekonomi till en annan, här blandar man inte kreti och pleti minsann.

 

Vi trodde att vi hade gott om tid för bytet men efter en timmes försening från Arlanda och att vi sedan blev ställda på vänteläge innan landning i Doha gjorde att nästa flyg till Manila hann gå utan oss. Nu löste det sig så att vi fick en natt på hotell i Doha som flygbolaget ordnade åt oss, en upplevelse det också, synd bara att det var så sent så att man inte han se och uppleva så mycket. Dessutom skulle nästa flyg gå tidigt så redan vid 06:00 skulle vi vara på flygplatsen igen, så det vara bara att äta en sen middag och sedan hoppa i säng och försöka få sig lite sömn. I taxin till hotellet tyckte vi att Doha såg så spännande ut så att vi bestämde oss för att vi skulle ta oss en tur dit så snart vi fick möjlighet.

 

Flyget till Doha från Arlanda tog cirka 6 timmar, flyget till Manila från Doha tog närmare 9 timmar. Väl framme där var det kväll igen och en av de dagar vi hade tänkt spendera där hade gått åt till att flyga.

 

Väl framme på Ninoy Aquino International Airport:

 

 

Vi checkade in på hotellet Peninsula som ligger i stadsdelen Makati.

Julpyntat och tjusigt var det:

 

 

 Första kvällen åt vi av buffen på hotellet och det blev lite av varje:

 

 

Ville även smaka lite av efterrätterna:

 

Tror att jag har en begynnande 50-årskris på gång. Det är ett par år kvar till dess men nog känner man att paniken så smått börjar komma. Det är både positivt och negativt. Det positiva är att jag funderar på vad som är viktigt i mitt liv, vad jag mår bra av och vad jag kan vara utan. Jag har haft väldigt lätt för att lyssna mer på andra och göra allt för att vara till lags.

 

Det negativa är väl att alla inte klarar av att jag nu börjar säga ifrån och står för vad jag tycker och tänker men det är smällar man får ta. Jag har känt mig besviken på människor av olika anledningar och denna besvikelse har tärt på mig då jag är en djup och känslig person som lätt blir sårad. Försöker nu att ta vissa saker mer med en klackspark och inte ta allt så allvarligt. Det är svårt och en stor utmaning men samtidigt mycket utvecklande.

 

Har valt bort några vänner pga flera orsaker. Ett exempel är när jag märker att man bara är vän med mig för att skaffa sig nya vänner. Eller att vid en middag bli helt ignorerad för att det är mer intressant med en ny bekantskap. Många anser att de har en social kompetens, men att vara social och ha en social kompetens är två helt skilda saker. Har man social kompetens vill man få med sig alla i ett sällskap och inte utesluta någon istället för att bara framhäva sig själv. Man skulle kunna sammafatta det så här: Att vara social är att lätt kunna skaffa sig vänner och att ha social kompetens är att kunna behålla dem.

 

Jag gillar inte heller att känna mig utnyttjad. Att man bara vill ha kontakt vid vissa tillfällen. Jag blir också besviken på människor som inte står för vad de säger och därför är det svårt att veta vem man kan lita på och inte. Det finns de som man ställt upp på som inte längre är intresserade av att ha kontakt samtidigt som det finns andra som sagt upp kontakten för att man inte dansade efter deras pipa. Men allt är en erfarenhet och man lär sig.

 

Från det ena till det andra så har jag gjort något jag funderat på de senaste 20 åren. Har opererat bort åderbråck på mitt högra underben som jag varit missnöjd med. Operationen gjordes på Venous Center, Läkarhuset Odenplan och det gick hur bra som helst, kan verkligen rekommenderas. Fick lätt narkos och sov väldigt gott. Efteråt har jag inte tagit en enda värktablett och nu ser det ut att läka fint. Det finns nog fler skavanker att fixa till och det är inget jag skäms för att göra. Det känns som att det är ok att förbättra sig själv när man börjar närma sig 50 :)

Vad blir det nästa gång? Tandblekning? Fettsugning? Botox? Andra förslag??? Ja, den som lever får se :)

 

Sa jag att jag skaffat mig läsglasögon också ? Nu går det bara utför.....!

 

 

Kram A

Sitter här och tittar på Skavlan, en vanlig fredagskväll med andra ord. Väntar på Agneta Fältskog som ska vara en av gästerna ikväll. En mystisk och spännande person som dyker upp ibland när hon ska ge ut ett nytt album, när gjorde hon det senast? Lite Garbomystik är det över henne, det kan inte förnekas.

När jag var ung gillade jag ABBA, även om det då var väldigt fult att göra det. Att gilla någon svensk artist överhuvudtaget var ju inte populärt då på 1970-1980-talen, vad skönt att det har ändrats, speciellt när det nu finns så många bra svenska artister.

Veckan har annars gått fort. Har haft lite kvalitetstid men några av mina vänner. En eftermiddag med promenad, fika och tjejsnack som jag uppskattade mycket. En annan kväll med middag på restaurangen Grill i Stockholm där jag åt ett underbart lamm. Har ätit där förr och har aldrig blivit besviken oavsett vad jag ätit. Kan verkligen rekommenderas.

På tal om restauranger så fyllde vår dotter 21 år i måndags och vi passade på att fira henne på söndagen med en middag på restaurangen Piren på Kristinebergs strand i Stockholm. Ett ställe jag absolut kommer att prova igen. Det ligger fint vid vattnet och när vintern släppt sitt grepp om oss och man kan sitta på uteserveringen alldeles vid vattnet, så är det säkert en helt annan upplevelse, även om det var mysigt nu också.

Det nya bostadsområdet Hornsbergs strand alldeles intill ser mysigt ut. Lägenheterna vid kajen har fin utsikt, kan tänka mig att sitta på en balkong där och blicka ut mot Minneberg i Bromma och Västra skogen i Solna och jag längtar ännu mer att få flytta in till stan.

 

Kram A

Idag har jag haft besök av min bror med sambo och deras lilla Elis 5 månader. Det var längesedan jag såg en sådan liten goding och jag blev helt betagen för gladare bebis tror jag inte att jag har träffat. Det var för övrigt längesedan jag träffade min bror också, det blir så när man bor i olika delar av landet, men nästan två år sedan sist är ju kanske i längsta laget, det får vi se till att ändra på.

 

Så mysigt att gosa bebis, fick verkligen mersmak! Nejdå, inte för egen del, tror nog att min bebisproduktion inte fungerar längre, men man kanske får barnbarn någon gång i framtiden. Precis som det inte är någon självklarhet att man kan få barn så är det heller ingen självklarhet att man får bli mormor eller farmor. Den som lever får se.

 

I torsdags var jag och dottern till SVT-huset och var publik på en inspelning av fredagens sändning av Skavlan. Dottern är bra på att fixa och trixa när det gäller biljetter mm och hade denna gång lyckats få tag på två stycken till detta evenemang. Snäll som hon var bjöd hon med sin mamma och det blev en mysig eftermiddag. Intressant att få vara med och se hur det går till. Jag trodde att det skulle bli mer omtagningar än vad det blev. De enda omtagningarna som gjordes berodde på att vi i publiken inte kunde vara tysta på rätt ställe samt att Petter inte var nöjd med sitt framträdande så han rappade sin låt 2,5 gånger, han snubblade på samma ord hela tiden. Till slut gav han upp men jag tror inte att någon märkte det i alla fall. Skavlan var väldigt proffsig, där behövdes det inga omtagningar minsann.

 

Ikväll laddar vi för andra delen av melodifestivalen. Till middag provade jag att göra en fiskgryta efter ett nytt recept och det blev jättegott, mannen var mer än nöjd. Jag hann tyvärr inte ta något kort på det färdiga resultatet för maten försvann mycket fort. Tror nog det är läge att göra om denna gryta snart igen och då ska jag försöka hinna med att fotografera också.

 

Det är mycket på gång framöver. Vi har några resor inbokade samt annat trevligt. Men jag har resan till Filippinerna att berätta om innan dess, ska ordna med alla foton innan jag berättar om den.

Har också tagit ett initiativ som kan göra att mitt liv kan förändras lite framöver, känns både spännande och lite läskigt. Just nu är jag sugen på att slänga mig ut lite i det okända och gå utanför min säkerhetszon, det är väl det som gör att man utvecklas? Kanske en tidig 50-årskris eller något men det känns bara bra.

 

Mitt löfte i år är att tänka mer på mig själv och göra det jag mår bra av. Har börjat gymma, gå på massage samt att jag nu bokat in något som jag funderat på att göra sedan 20 år tillbaka, känns bra! Livet är här och nu och det gäller att njuta av det man har och har möjlighet till.

 

Önskar alla en fin lördagskväll!!

 

A

Här ekar det visst tomt!

Har av flera anledningar tappat inspirationen att skriva men någon gång ska den väl återkomma igen.  Jag har ju faktiskt en massa att skriva om, egentligen, men har inte riktigt ro att sätta mig här och få ner det i skrift.

Men vem vet, en dag är jag här igen :)

Så har vi kommit till den sista delen av vår sommarresa, några dagar i New York, vilket stod högst på våra vuxna barns önskelista. Vi hade varit dit två gånger innan men av någon anledning hade jag då inte blivit så jätteimponerad. Tyckte att staden var rörig, stressig, smutsig och illaluktande med otrevliga människor. Denna gång började jag se charmen med de olika delarna av Manhattan och insåg att det finns många fina platser om man håller sig borta från de typiska turistställena som t ex Times Square. Dessutom var det ett bättre väder än när vi var där sist då det mest regnade och gången innan var det kallt så jag bara gick runt och frös, sådant kan verkligen göra att man tappar inspirationen. Nu var det 28-30 grader, kanske något för varmt för att besöka en storstad men bra mycket bättre än att bli blöt av regn eller att frysa, om man får välja.

 

 

Vi bodde på Hilton New York, i närheten av Central Park. Ett helt ok hotell men med en hemsk arkitektur, ett av de fulare hus jag sett. Så fult att jag inte ens tog ett foto på det, vilket jag ångrar nu, det hade ju varit roligt att visa här.  I New York finns det väldigt blandade byggnader, både i höjd och utseende. Det är nog det jag tycker känns rörigt med denna stad. Ibland känns husen ditkastade utan någon som helst planering, gammalt och nytt om vartannat.

 

 

Första dagen tog vi en guidad busstur söderut med en helt värdelös guide som i princip berättade sånt som vi själva kunde se "nu åker vi förbi Macys"(som sägs vara världens största varuhus) "till höger ser ni Empire State Building" , "nu är vi i Chinatown" osv osv.

 

Vi hoppade av i Chinatown och promenerade ner till Ground Zero, platsen där tvillingtornen World Trade Center tidigare stod. Nu är bygget igång för Freedom Tower, eller One World Trade Center som skyskrapan numera heter. Den var i stort sett färdigbyggd när vi var där, förutom en spira som ska till högst upp. Den totala höjden kommer att bli 541 m vilket motsvarar 1776 ft , vilket i sin tur representerar år 1776 då USA:s självständighetsförklaring undertecknades. Kan vara roligt att känna till om man som jag gillar symbolik.

 

Macys:

 

 

Empire State Buildning:

 

 

 Freedom Tower/One World Trade Center:

 

 

Vi promenerade sedan från Ground Zero tillbaka upp mot Times Square, var in i några affärer, åt lite lunch, stannade för vätskepåfyllning mm. Det är nog det bästa med att besöka en stad, att bara flanera runt utan mål och måsten, och insupa atmosfären och göra spontana besök i affärer och på kafeer när man själv känner för det. Dock saknade jag det man får uppleva i London, att folk man möter på gatan, i affärer osv ber om ursäkt bara de råkar korsa ens väg. Här i New York gäller det mer att tränga sig fram och vassa armbågar är en stor tillgång. Inte riktigt min stil men man får väl ta seden dit man kommer.

 

Times Square:

 

 

Nästa dag tog vi en guidad busstur norrut och åkte runt i Upper West Side bland alla tjusiga hus, genom Harlem och hoppade sedan av vid Central Park där vi promenerade och tog en vätskepaus. Det är en mycket vacker och stor park där man glömmer bort att man är i en storstad, så tyst och lugnt är det. Det är också häftigt med konstrasten när man ser skyskraporna i bakgrunden.

 

 

 

 

Vi passade också på att promenera till huset där John Lennon bodde, Dakota Building.

Vid porten där han blev skjuten:

 

 

 

På kvällen tog vi en guidad busstur (ja vi gillar guidade bussturer, man hinner se mycket på kort tid och kan hoppa av och på när man vill) till Brooklyn via Brooklyn bridge, en vacker och mäktig bro. På andra sidan var utsikten mot Manhattan fantastisk. Guiden på denna tur var dessutom mycket underhållande och hade en del roligt att berätta.

 

Guiden:

 

 

New York by night:

 

 

 

 

Brooklyn Bridge:

 

 

 

Manhattan sett från Brooklyn:

 

 

 

Dagen därpå var det dags att avsluta vår härliga, innehållsrika sommarsemester och åka tillbaka till Sverige. Precis som den dagen vi lämnade Aruba så stod regnet som spön i backen så det kändes inte så svårt att lämna vårt resmål. Det var tredje gången gillt för mig i New York och denna gång började jag uppskatta denna stads charm och kontraster så det finns nog en chans att jag åker dit igen om jag får möjlighet. 

Lite fler foton:

 

Fin skylt:

 

 

Jag har alltid varit fascinerad av dessa trappor som de alltid springer i, i amerikanska actionfilmer. Lägg också märke till de olika höjderna på husen:

 

 

Det är kanske dags att avsluta min semesterstory nu, speciellt när nya resor närmar sig.

September bara försvann, hann inte alls med där. Sommaren känns plötsligt väldigt avlägsen speciellt när löven börjar skifta färg och falla av och det är mörkt när man vaknar på morgonen. Och värre blir det, orkar knappt tänka på det. Tur att man har lite roligheter att se fram emot.

 

Aruba ja, det var verkligen ett varmt och skönt ställe och så avkopplande. Fanns ju inte så mycket annat att göra än att sola och bada och koppla av. För min del var nog 11 nätter lite i längsta laget för en sådan resa men så här i efterhand inser jag att det bara gjorde oss gott.

 

På tal om gott så var det verkligen något vi åt dessa dagar. Lite för gott för figuren kanske, något som jag också borde ta tag i, men det får bli ett annat kapitel.

 

En av alla sallader jag åt, en Ceasar utan kyckling:

 

Vi låg vid stranden några dagar men där var det lättare att bränna sig, så jag med min pigmentfattiga hy blev som en kokt kräfta efter bara några timmar. Trist, för jag gillar att vara på stranden och att bada i havet var helt underbart, mycket varmare än alla pooler tillsammans. Tyvärr var det lite bökigt att få tag i solstolar på stranden. Man var tvungen att boka dem, vissa från 16:00 dagen innan och andra från 7:00 samma dag. Vi var överlyckliga den dag vi lyckades få stolar på främsta raden, men det var också då jag brände mig på nolltid.

 

 

Så när vi bränt oss rejält fick vi hitta på något annat en dag. Vi hyrde då en bil som vi tog oss runt ön med. Kan säga att det gick ganska fort, ön är inte så stor. Dessutom hade vi nog trott att den var mer exotisk med växlighet men det var ju mer som en öken med alla kaktusar och all sand, ett väldigt torrt landskap. Och jäklar vad hett det var när man inte höll sig vid stränderna där det fläktade behagligt om dagarna.

 

 

Här är bilen vi hyrde. Aircondition fungerade inte så bra som man skulle behöva i detta klimat, det där kan amerikanerna mycket bättre. Första stället vi åkte till var säkert öns enda fyr. På vägen dit såg vi flera så kallade Divi-diviträd som är så speciella på Aruba.

 

 

 

 

 

 

Sedan åkte vi till ett kapell som också är ett känt turistmål. Det låg på en höjd, mitt i ett ökenlandskap.

 

 

Det fanns en massa kaktusar och sand.

 

 

 

Sedan fortsatte vi till en nationapark på södra Aruba:

 

 

Det var en del djur som gick löst, som att åka på safari och mitt i allt fanns det vindkraftverk

 

Underbar utsikt

 

 

Sonen och jag var in och tittade i en grotta.

 

 

 Lite läskigt var det.

 <

Så var det dags att åka söderut. Mannens önskemål var att få åka till ett vamt ställe med pool och strand och bara få koppla av. Först hade vi tänkt åka till någon ö som låg närmre USA, som t ex Bahamas eller British Virgin Islands där vi varit tidigare. Vid lite efterforskning så ligger dessa öar i "orkanbältet" dvs där det är risk för orkaner denna tid på året, och det ville vi ju helst undvika. Så vi bestämde oss för Aruba som låg hyfsat säkert och som vi aldrig varit till tidigare. Har vänner som varit där och bara talat gott om den ön, så det fanns många positiva faktorer som gjorde att vi till slut bestämde oss.

 

Eftersom mannen inte bara är duktig på att hitta, han har en begåvning när det gäller att fixa och trixa med resor också, så satt jag en dag och tittade på förslagen på hotell och vi bestämde oss för att Marriott såg trevligt ut, sedan fixade han resten. Och eftersom detta var hans önskemål gällande semestern så blev det av en slump ? så att det blev hela 11 nätter inbokade just där. Hrm.

Men det var bara skönt att få en längre period på ett ställe och bara koppla av, precis vad vi behövde.

 

Utsikt från vårt rum:

 

 

Kvällsbild:

 

 

Marriott består av tre olika hotelldelar, Marriott Resort, Marriott Gulf Club och Marriott Resort & Stellaris Casino. Vi bodde på det sistnämnda men kunde använda poolerna till alla hotell, så man kunde få lite miljöombyte om man ville. Vi började med den stora poolen vid vår del av hotellet där vi låg några dagar. Fördelen där var att det fanns mycket platser med skugga men det är här alla familjer håller till så vill man ha det lugnare så finns det andra alternativ. Jag tyckte också att vattnet var lite för kallt i den poolen men smaken är ju olika.

 

 

Sedan hittade vi en liten söt pool där det verkligen var lugnt och skönt. Där tillbringade vi några dagar. Vattnet var lagom tempererat och det fanns skugga/sol för den som ville ha.

 

Bakom den fanns en pool där man kunde utöva vattengympa, bingo och andra aktiviteter. Perfekt för den som tycker att semestern går ut på att vara så aktiv som möjligt och aldrig få låta öronen vila. Bingomannens röst ekade mellan husen och det var kö till baren, säkert ett desperat sätt att försöka koppla av bland all hög musik och gapiga hurtiga gympaledare. Jag var imponerad av de som orkade dansa zumba i 35 gr värme....

 

 

Men vår favoritpool blev vuxenpoolen! Kom ju på att våra barn numera är vuxna så det var helt ok för oss alla fyra att ligga där. Lugnt och skönt var det, jag avverkade en del böcker där samtidigt som vi hade koll på vad som hände omkring oss.... Och det var en show utan dess like. Speciellt ett par som gjorde entré efter några dagar.

 

Det vanliga här är att man har bikini/baddräkt eller badbyxor av shortsmodell, dvs man visar inte mer av kroppen än vad man behöver. Det fanns de som badade i solklänning, t-shirt mm för att man är rädd för att bränna sig.

Sedan så kommer då detta par, en man och kvinna runt 40-50 år där mannen har på sig något som ser ut som kalsonger, tack och lov inte den modellen som är av bikinityp, men tänk er tyget på ett par vanliga kalsonger. Efter varje bad är han tvungen att rätta till paketet, gärna några gånger emellan också. Hans fru hade istället den goda ? smaken att ha på sig en stringbikini som såg ut att vara alldeles för liten. Brösten hölls med nöd och näppe plats och hon kunde lika gärna varit utan nederdel.

När hon låg och solade på mage såg man inte att hon hade bikinitrosor på sig så det var nog många som satte drinken i halsen när de fick syn på henne.

 

Efter den första dagen insåg nog mannen att han var fel klädd så han hade investerat i några badbyxor av mindre utmärkande modell medan damen envisade med sin string, om än en annan färg.

Damen verkar inte så förtjust i att bada, gör några försök till ett dopp då och då för att svalka av sig men hon tar en bit i taget och skvätter ner sig med vatten innan hon törs ta ytterligare ett steg ner. Man ser hur hon lider. Till saken hör att i denna pool var vattnet en hel del varmare än i den första vi badade i. Hon vill helst ligga i eller utanför sin cabana.

Mannen verkar rastlös, ligger inte och solar så mycket, står hellre i baren och intar drinkt efter drink. Under happy hour blir det två i taget, om han inte passar på att bjuda en av de andra damerna i poolen på den, vilket han gör ganska ofta. Han verkar få ett mer muntligt utbyte av en speciell dam där än den han är där med för henne pratar han med nästan varje dag, samtidigt som han bjuder på drinkar.

En eftermiddag verkar han dock ha lite dåligt samvete då vi ser att han står med sin dam i en av de mer exklusiva butikerna på hotellet, där de tittar på en Rolexklocka eller något annat dyrt. Kan säga att det nästan blev lite tråkigt den dagen de åkte hem, men som tur var åkte vi själva dagen därpå!

 

 

De närmsta fyra platserna var våra standardplatser som de morgontidiga mannen var uppe och bokade i ottan innan vi andra sjusovare vaknade till liv.

 

 

Till vänster var baren och i trappan framför var det god stämning när happy hour kom igång på eftermiddagen :)

 

Ödlor i olika storlekar fanns det gott om, denna var nog den största vi såg. Det fanns en del vid en av restaurangerna vid stranden och det var lika roligt varje gång de som skulle äta fick syn på någon av dessa ödlor. Vid ett tillfälle var det ett sällskap som skulle sätta sig och äta och när de upptäckte en ödla så ställde sig damerna upp på stolarna och skrek. En av männen tog på sig rollen som beskyddaren och började jaga bort ödlan samtidigt som han skrek "håll dig borta, här får du inte vara"! Men ödlan kom ju tillbaka, eller så kom det en ny. Den största hade inte kommit än, då hade de nog sprungit därifrån :) Ja, vilken underhållning!

 

En av ödlorna som sprang mellan borden:

 

 

Från Niagarafallen åkte vi vidare mot Toronto som var ett av mina önskemål denna semester. Jag hade aldrig varit i Canada tidigare och ville se en canadensisk storstad när vi ändå åkt över gränsen, så Toronto blev det. Kunde aldrig gissa att det skulle vara så varmt där. När vi kom dit vid lunchtid var det 34 grader och luften stod nästan stilla. Värme och storstad är väl inte min favoritkombination men det var bara att gilla läget, inget man kunde göra något åt.

 

Vi skulle bo på Hilton, ett pålitligt hotell där man vet vad man får, som låg mitt inne i city. ( Men det är inte alltid pålitligt. De sämsta sängar jag någonsin sovit i var nog på Hilton i Paris, men det var nog 10 år sedan så man får väl hoppas att de har bytt ut dem sedan dess !) Som alltid var jag faschinerad över min mans lokalsinne. Det spelar ingen roll om han varit på en plats eller inte, han har en enorm förmåga att hitta var han än kommer, vare sig det är med bil eller till fots. Nog för att jag har ett hyfsat lokalsinne (som den gången jag körde fel i London men ändå lyckades ta mig tillbaka till rätt ställe, med vänstertrafik och allt) men det är inget vad min man har!

 

Väl framme checkade vi in och fick rum på 16:e våningen, med denna utsikt:

 

 

Vi hade med andra ord utsikt över CN Tower som är världens näst högsta byggnad med sina 553 meter. Mäktigt. Det måste vi bara uppleva! Vi bestämde snabbt att det skulle bli en av aktiviteterna nästa dag, kanske lika bra att börja med det på morgonen innan köerna blev för långa.

 

Men denna eftermiddag ville vi ut och titta på stan, som påminner lite om New York med alla skyskrapor men den känns mer modern. Varmt var det som sagt, så det blev många vätskepauser.

 

 

 

 

Spårvagnar finns det också:

 

 

Taxibilarna har annan färg än i New York:

 

 

På kvällen hade min man en överraskning till övriga familjen, något som jag redan kände till. Vi var väl lite oense om hur vi skulle lägga fram det för våra ungdomar. Jag hade velat att det skulle vara en överraskning tills vi var på plats medan min man som alltid ville berätta allt på en gång. Så när vi satt på ett ställe och åt lunch så berättade vi att vi hade en överraskning inför kvällen och då kunde ingen av oss hålla oss. "Vi ska på konsert - med Coldplay" sa vi i kör och stämningen runt bordet höjdes rejält :) Det hade inte varit lika roligt om de på stan hade sett en skylt om att Coldplay var där, som t ex denna:

 

 

Konserten var mycket bra med en fantastisk show. Även förbandet Marina and the Diamonds var bra. Så bra att mannen i familjen spelade några av låtarna så mycket under resten av resan så att risken för att tröttna på dem var överhängande.

 

Efter att ha sovit gott i Hiltons sköna sängar, vaknade vi nästa morgon utvilade och laddade för dagens aktiviteter. Först ut var som sagt CN Tower men först skulle vi ta oss lite frukost. Jag har lite svårt för att gå ner i en hotellrestaurang och trängas med andra för att få äta lite frukost till ett hutlöst pris (varför är frukosten oftast dyrare än en middag?) när man vill iväg så snart som möjligt. Vi bestämde oss för att ge oss ut på stan och se vad vi kunde hitta. Av en slump tittade jag ner i en tunnelbanenedgång! och såg ett ställe med bord och stolar som såg trevligt ut, kunde ju vara värt att prova. Det visade sig vara ett toppenställe för frukost, på väg till jobbet eller om man som vi bodde på ett hotell där man får betala extra för frukost (som är vanligast i USA och Canada).

 

 

Så på väg till jobbet kan man alltså kila in här och plocka ihop en underbar frukost från en enorm buffé (där fanns verkligen ALLT!). Priser för oss fyra tillsammans var som att betala för en person på hotellet, med andra ord väldigt prisvärt. Lugnt och skönt var det också. När får vi detta i Stockholms tunnelbana???

 

Med våra magar laddade med bacon, äggröra, frukt och bär och allt vad det var, fortsatte vi att promenera till CN Tower. Vår idé om att vara tidigt ute visade sig vara ett bra beslut. Vi var där vid 09:30 och det var inga köer alls! Man kunde välja på att åka hela vägen upp eller till utsiktsplatsen en bit ner (den runda ringen som syns på tornet). Vi tyckte nog det räckte med att åka till utsiktsplatsen och när vi väl stod i hissen upp insåg vi att det nog var ett bra beslut för först då började man fundera på vad man gett sig in på. Vissa delar av hissgolvet var av glas så att man såg rakt ner till marken, av någon anledning var det inte många som ville stå där. Och fort gick det, som att åka uppskjutet kanske, i alla fall nästan. Väl uppe kände vi hur tornet svajade lite i sidled, hu.

 

Utsikten var det inget fel på. Först när man tittade NER på alla skyskrapor insåg man hur HÖGT upp vi egenligen var.

 

 

 

Plötsligt får jag syn på vårt hotell bland alla skrapor!  Det är den LILLA byggnaden till vänster om den högsta byggnaden i mitten av bilden. Och jag som tyckte det kändes högt när man tittade ner från vårt hotellrum....:

 

 

Det fanns också ett glasgolv där man kunde titta ner till marken, då såg det ut så här. Sonen var den enda i familjen som vågade stå på det. Själv tog jag kortet genom att stå på "fast mark" (hrm?) och hänga mig fram över detta:

 

 

När vi fått nog av att se på utsikten åkte vi ner igen och såg den långa kön som ringlade sig till insläppet. Bra beslut att vara där tidigt :) Sedan tog vi en promenad till Hockey Hall of Fame som är ett hockeymuseum. När man är i Canada ska man ju uppleva hockey på något sätt i alla fall. Vi svenskar har ju några hockeylegender att vara stolta över så något intressant borde man ju få se. Vi hittade ett och annat:

 

 

 

 

Men någon "Foppa" hittade vi inte hur vi än letade. Funderade nästan på att begära tillbaka inträdet pga det!

 

Lite nostalgi från barndomen:

 

 

Sedan blev vi sugna på lunch och kom på idén att besöka Chinatown och passa på att äta något där. Då det låg en bit bort så tog vi en taxi, som inte kostade många kronor, som framkörningsavgiften i Stockholm ungefär.

 

Vi åt på en kineskrog som jag glömde att få med på bild. Maten var god men det var alldeles för mycket! En portion hade räckt till oss alla fyra! Känns jobbigt att lämna så mycket mat men vad ska man göra? Det finns ju en gräns på hur mycket man kan trycka i sig.

 

 

 

 

Från Chinatown tog vi en promenad tillbaka till hotellet. Vilade oss lite innan vi skulle ut på kvällen och äta på en restaurang som min man rekommenderat då han ätit där tidigare. Det blev av någon anledning inga foton därifrån heller. Restaurangen heter Ki, är japansk och där finns det mycket gott att äta :) Här kan ni gå in och titta : http://www.kijapanese.com/

 

Sista natten, någon gång runt 04:00-tiden, vaknade vi av att brandlarmet gick! Fick instruktioner i högtalarna om att vi skulle vänta på vidare information men man hörde hur folk sprang i trappan brevid. Vet inte om vi var ovanligt coola,trötta eller tröga, men vi bestämde oss för att vänta ett tag tills vi fick nya besked. Vi såg att tre brandbilar kom farande men man varken såg eller kände någon brandrök. Till slut avblåstes allt, troligtvis var det kocken som bränt baconet för hårt inför frukosten eller något ;) Fick dock lite flashback från filmen "Skyskrapan brinner"....!

 

Nästa dag väntade en lång resa tillbaka till New York, en resa vi gjort på två dagar skulle nu göras på en dag så det blev många timmar i bilen. Vid Niagarafallen skulle vi in i USA igen och vi hamnade förstås i en kö som tog längre tid än de andra. Vi trodde först att det var en nitisk gränsvakt som skulle gå igenom både oss och väskor, men när vi kom fram visade det sig att det var en ovanligt snacksalig en. När hon hörde om vårt nästa resmål så fick vi höra berättelser om när hon varit där för några år sedan och hon hade ingen brådska alls. Trodde aldrig att vi skulle få köra vidare.

 

Till lunch blev det en burgare på någon av USA:s alla restauranger. Efter ett tag därefter blev vi sugna på något att dricka och kanske någon glass, så vi stannade till vid en by, eller om man ska kalla det en håla, utmed vägen. Mannen och sonen gick in i byns enda matvaruaffär men kom snabbt ut igen med ett skrämt uttryck. "Nu kör vi härifrån fort" - sa de. Jag undrade vad som hänt? Hade de rånat affären?? När chocken lagt sig fick jag och dottern veta att när de kommit in i affären var det som att komma in i en helt annan värld. Affären var full med "hillbillys" som tittade konstigt på dem samt ett gäng svartklädda damer med vita stenansikten, såg ut att komma från någon underlig sekt, de såg allt annat än lyckliga ut. De var så skrämmande så att männen i familjen valde att åka vidare. Jag nästan ångrade att jag inte följde med, så att jag fick uppleva detta och kanske ta ett eller annat foto :) Vid närmre eftertanke var det nog lika bra. Tror inte att dessa människor blir så glada av att fotograferas och jag skulle kanske blivit kidnappad in i sekten, vem vet?

 

På kvällen var vi framme vid hotellet där vi skulle tillbringa nästa natt. Ett hotell vid flygplatsen Newark, vi skulle tidigt nästa dag flyga vidare söderut. Mer om det senare.

Tiden den går och bloggen den består, även om man kan tro motsatsen. Det har varit full rulle de senaste veckorna och nu sitter jag och reflekterar lite över vad vi har gjort.

Jag har hunnit jobba två veckor sedan vi kom hem från vår härliga resa. Dessa två veckor har bestått av jetlag, introduktion av ny arbetskollega och förberedelse inför visningar på huset. Att jag varit helt slut är bara förnamnet, det är först nu som jag börjar känna mig som människa igen.

En tre veckors resa med hela familjen ligger nu bakom oss och vi har upplevt en massa skoj. Så kul att våra vuxna ungdomar fortfarande vill följa med oss, men så länge man väljer intressanta resmål så tycker de nog att det är ok :)

 

I början av året köpte vi en tur-och-retur till New York och därefter har vi planerat vad vi vill göra. Efter lite funderingar med olika möjliga varianter av resmål bestämde vi till slut att kombinera sol och bad med storstad samt naturupplevelser.

Vi flög med United Airlines mellan Stockholm och New York och de åtta timmarna gick fort. Som vanligt när vi ska iväg någonstans bunkrar jag upp med diverse veckotidningar som jag sedan ströläser i varvat med att sova lite.

 

Väl framme på Newark Airport hyrde vi en bil och åkte sedan upp till Waterloo Premium Outlet Mall, en bilresa på cirka en timme. Dit går det dagsturer från New York om man vill handla lite billigare än på Manhattan, vilket vi provat att göra en gång tidigare då vi var till New York. Vi tog det som ett första stopp och stannade på ett hotell i byn över natten. På eftermiddagen och kvällen gick vi och shoppade lite. Efter våra tidigare resor till USA vet vi numera vilka affärer vi vill titta i. Jag har några favoriter som t ex Polo Ralph Lauren, Tommy Hilfiger, DKNY, Esprit, Banana Republic mm.

 

Dagen därpå var nästa mål Niagarafallen dit jag länge velat åka. Mannen har varit där tidigare men det var många år sedan, övriga i familjen hade aldrig varit dit. Där bodde vi på ett hotell i en natt. Vi bodde högt, på 17:e våningen med utsikt över hela området plus att man såg lite av fallen på håll. Vi valde att bo på den Canadensiska sidan då vi läst att fallen skulle vara vackrare därifrån.

 

 

 Vi trotsade regnet som hängde i luften, och tog en eftermiddagspromenad ner mot fallen.

 

 

Så mäktigt och vackert var det!

 

 

 

 

Vi blev sugna på att åka ut med en båt som går nära fallen och bestämde oss för att börja nästa dag med att göra det. Bra att vara där tidigt innan köerna blir för långa. En spännande upplevelse men jag trodde nog att vi skulle få åka närmre fallet än vad vi fick. Blöt blev man i alla fall.

 

 

 

 

Efter Niagarafallen fortsatte vi mot nya äventyr. Fortsättning följer.

Regnet har stått som spön i backen hela dagen så vi har hållit oss inne och kurat. Jag har dock inte fått så mycket gjort som jag skulle vilja men som min kloka man sa "man måste ju inte alltid göra något, man kan ju få vila ibland också". Ok då, tänker jag och sätter mig här och skriver lite för att sammafatta de senaste dagarna.

 

Det är den 15 juli och vi väntar fortfarande på "den riktiga sommaren", undrar om den tänker dyka upp i år? Det finns de som fortfarande hoppas. Vi var iväg för att köpa lite take away från vår lokala Thaikiosk här i byn och det var kallt som attan men en del envisas med att ha T-shirt och shorts på sig trots att läpparna var blåa av köld. Ja, det är ju sommar, i almanackan i alla fall. Själv klär jag mig efter temperaturen, som idag bara var 15-16 grader samt regn. Varken shorts eller T-shirt där inte. Brr.

 

Tycker synd om de som har sin semester nu, de har inte haft många soldagar inte. Efter en veckas semester i juni (som jag ännu inte hunnit berätta om) jobbar vi nu en vecka till, sedan ska vi ha tre veckors semester- så härligt. Vi ska packa och lämna landet så fort vi kan, på lördag, och det är väl då sommaren kommer om inte annat. Men det gör inget. Vår resa är bokad sedan en tid tillbaka och det är inte pga vädret som vi reser bort, men just nu måste jag säga att det känns mycket lägligt. Vi reser för att få miljöombyte, nya uppleverser, att göra något trevligt tillsammans med familjen och att få vila inför det som väntar oss till hösten. I tre hela veckor ska vi umgås och uppleva saker tillsammans. Gissa om jag längtar!

 

I flera månader har vi haft projektet "Röja och rensa" här hemma. Det är en process som tar tid! Man går igenom vad man ska ha kvar och vad som ska säljas, ges bort och kastas. Inget jag gör på någon timme. Först blir det grovsortering, då åker allt det som man uppenbart inte vil ha kvar. Samtidigt sorterar man så att det som hör ihop finns på samma plats. Då kan man upptäcka att man har x antal av samma sak och då blir det att sälja och ge bort igen. Vi har varit stora kunder på Blocket och insett att det mesta går att sälja, bara man sätter rätt pris.

Sedan hittar man nya ställen att sortera på och när man gått igenom dem så är man tillbaka och gör en finsortering av det man har sorterat innan, och så där håller det på. Det tar aldrig slut, inte förrän allt är borta. Men eftersom man är duktig på att handla in saker också så kommer man ju aldrig till det stadiet. Nu är det dock inköpsstopp, just pga att vi inte vill ha en massa nytt att sortera på ett tag. Får se hur länge vi kan hålla det.

 

Den sista veckan har jag jobbat som en tok för att få huset redo för fotografering. Det har städats och sorterats extra mycket, saker har plockats bort, lite nytt har tillkommit för att pimpa huset lite extra ( ja, det var ett undantagsinköp...). Jag skulle kunnat hålla på så mycket som helst med allt fixande och piffande men till slut var fotografen här och det var bara att intala sig att man var klar.

Jag var dock lite orolig för hur bilderna skulle bli då morgonen bjöd på gråväder och regntunga moln men när det var dags att fota utomhus sprack himlen upp och solen kom fram som på beställning. Det var så vackert så att det nästan gjorde ont och det kändes vemodigt att tänka på att vi ska lägga ut huset till försäljning. Huset vi byggde för 10 år sedan och som vi varit med att planera.

 

Det är nya tider på gång. Barn flyttar hemifrån, mannen reser mycket och själv sitter jag här ensam ute i skogen och känner mig isolerad. Det är mycket jobb för ingenting, så känns det särskilt denna sommar då  de dagar och kvällar vi kunnat sitta på vår uteplats varit lätträknade. Nu vill vi förändra vårt liv och göra något nytt. Bo mer centralt med nära till allt som vänner, aktiviteter, skola, jobb mm. Vi gör ett försök att sälja så får vi se var vi hamnar.

 

Jag passade på att ta lite egna foton när huset var städat och fixat.

 

 

 

 

 

Och nu sent på kvällen tittar solen fram så retfullt! Man får vara glad att man får se den ibland.

 

A

Nu har det gått en dryg vecka sedan det var midsommar och vi går mot mörkare tider, trist men sant.

Årets midsommar var precis vad man kunde önska, tillsammans med goda vänner på en brygga i skärgården och vädrets makter var på vår sida, det är man inte bortskämd med!! Jag minns midsommarfiranden då jag suttit ute med dunjacka på kvällen, för ute ska man ju sitta på midsommar, hur eländigt vädret än är! Detta var innan fleecefiltarnas tid! Det måste förresten vara en av de bästa uppfinningarna för vårt klimat, hur ofta kan man sitta ute en sommarkväll utan att frysa?

 

Det här var också första midsommaren då våra ungdomar inte firade med oss och det kändes förstås lite vemodigt, men samtidigt är det väl så utvecklingen ska vara. Man får hoppas att de kommer tillbaka när barnbarnen kommer :)

 

 

 

 

Hoppas ni hade en fin midsommar!

 

A

Tänkte titta in här en stund, det var ett tag sedan. Har gjort en hel del kul som det tål att skrivas om men jag har inte kommit mig för förrän nu. Har istället läst lite andra bloggar där mina favoriter är magdalenagraf.se och monasuniversum.se just nu, får alltid ett gott skratt när jag läser dem, rekommenderas varmt!

Har avverkat en veckas semester men tre veckor längre fram hägrar. Helt ok att jobba när det är hyfsat lugnt där nu i semestertider, dessutom gör det inget att vädret har varit minst sagt blött de sista dagarna men nu lagom till helgen tittar solen fram, det tackar vi för. I dagarna har jag roat mig med att städa och organisera i vårt postrum på jobbet där vi även har vårt kontorsförråd, så nu vet man var pennor, block, kuvert, kopieringspapper och allt annat man kan behöva finns och det blir lättare att få överblick när vad ska beställa. Nu kommer jag vaka över detta ställe som en hök och nåde dem som lägger en penna på fel ställe. Jag inser att jag gillar att fixa och organisera men av någon anledning blir man aldrig klar hemma? Märkligt.

Idag har jag varit och hämtat biljetter till en konsert vi ska gå på i augusti - Coldplay. Fick hämta ut dem på Turbutiken på Centralen i Stockholm, det närmaste stället för oss att hämta biljetter via Ticnetombud - fyra mil bort. Idag verkade inte han som stod bakom disken ha någon tur, det var full rulle hela tiden och vi som skulle hämta biljetter fick snällt vänta då han avverkade kunderna som bland annat skulle betala en glass. Att jag inte tänkte på det, man skulle snappat upp en glass också, det verkar vara biljetten för att gå före i kön. Fick till slut biljetterna och skulle ta mig hemåt via tunnelbanan. Det är inte ofta jag är på Centralen numera, hittar knappt där då de alltid har lyckats bygga om till de få gånger jag kommer dit. Känner mig som kusinen från landet när jag irrar omkring där.

Något som jag kom att tänka på när jag gick i tunneln mellan Centralen och T-Centralen är att det måste vara det enda stället i Sverige där man har vänstertrafik för de gående och så har det alltid varit. Märkligt.
När vi ändå är inne på märkligheter så slutar jag aldrig reta mig på bilister som inte kan, vill, har råd, har förstånd, ork eller vad det nu kan bero på, att använda blinkers när de har tänkt svänga! Tänk vad det skulle underlätta i trafiken. Och ja, jag har stött på ett antal idag........

Nu ska jag fundera över mina senaste upplevelser, återkommer om dem.

A