Maj måste vara den underbaraste månaden på året. Nu sätter naturen fart med knoppning, lövsprickning och blomning och som vanligt hänger jag inte alls med. I år hann jag i alla fall att fota ett träd och några buskar under den korta tid som blommorna fanns där. De rosa blommorna har redan börjat se ledsna ut och ramla av så det var verkligen hög tid att föreviga dem med ett foto.

Det känns på något sätt så onödigt när blommorna bara finns där under någon vecka eller två om man har tur. Men visst blir man glad över alla färgglada träd och buskar som doftar så gott, det är inte för inte som det kallas för hänryckningens tid. Och inte är det konstigt att vi svenskar är så vemodiga, våren och sommaren är verkligen en vemodig tid då den knappt hunnit börja förrän man känner sig ledsen för att den snart är över. Det finns de som börjar deppa redan efter midsommar då man veta att dagarna blir kortare igen och mörkret sakteliga kommer tillbaka.

Extra vemodigt känns det i år när dottern tog studenten för precis ett år sedan. Men om ett år är det dags för sonen så vi har något att se fram emot då också.

I maj och juni kan man njuta av ljusa kvällar och nätter och allt känns enkelt. Det här ljuset är nog det bästa av allt, man blir piggare och gladare och orkar med mer. Framför allt om man är som jag, som brukar knoppa in i soffan ganska tidigt på kvällen, jag har nu svårt att gå och lägga mig istället och det känns ju mycket roligare. Alla färger är så intensiva nu, ett speciellt ljus som inte finns resten av sommaren. Allt känns så fräscht och fint och det är extra inspirerande att fotografera.

Nu har det hänt lite mer i trädgården:







Vårliga hälsningar

Annica