Vi låg vid stranden några dagar men där var det lättare att bränna sig, så jag med min pigmentfattiga hy blev som en kokt kräfta efter bara några timmar. Trist, för jag gillar att vara på stranden och att bada i havet var helt underbart, mycket varmare än alla pooler tillsammans. Tyvärr var det lite bökigt att få tag i solstolar på stranden. Man var tvungen att boka dem, vissa från 16:00 dagen innan och andra från 7:00 samma dag. Vi var överlyckliga den dag vi lyckades få stolar på främsta raden, men det var också då jag brände mig på nolltid.

 

 

Så när vi bränt oss rejält fick vi hitta på något annat en dag. Vi hyrde då en bil som vi tog oss runt ön med. Kan säga att det gick ganska fort, ön är inte så stor. Dessutom hade vi nog trott att den var mer exotisk med växlighet men det var ju mer som en öken med alla kaktusar och all sand, ett väldigt torrt landskap. Och jäklar vad hett det var när man inte höll sig vid stränderna där det fläktade behagligt om dagarna.

 

 

Här är bilen vi hyrde. Aircondition fungerade inte så bra som man skulle behöva i detta klimat, det där kan amerikanerna mycket bättre. Första stället vi åkte till var säkert öns enda fyr. På vägen dit såg vi flera så kallade Divi-diviträd som är så speciella på Aruba.

 

 

 

 

 

 

Sedan åkte vi till ett kapell som också är ett känt turistmål. Det låg på en höjd, mitt i ett ökenlandskap.

 

 

Det fanns en massa kaktusar och sand.

 

 

 

Sedan fortsatte vi till en nationapark på södra Aruba:

 

 

Det var en del djur som gick löst, som att åka på safari och mitt i allt fanns det vindkraftverk

 

Underbar utsikt

 

 

Sonen och jag var in och tittade i en grotta.

 

 

 Lite läskigt var det.

 <

Så var det dags att åka söderut. Mannens önskemål var att få åka till ett vamt ställe med pool och strand och bara få koppla av. Först hade vi tänkt åka till någon ö som låg närmre USA, som t ex Bahamas eller British Virgin Islands där vi varit tidigare. Vid lite efterforskning så ligger dessa öar i "orkanbältet" dvs där det är risk för orkaner denna tid på året, och det ville vi ju helst undvika. Så vi bestämde oss för Aruba som låg hyfsat säkert och som vi aldrig varit till tidigare. Har vänner som varit där och bara talat gott om den ön, så det fanns många positiva faktorer som gjorde att vi till slut bestämde oss.

 

Eftersom mannen inte bara är duktig på att hitta, han har en begåvning när det gäller att fixa och trixa med resor också, så satt jag en dag och tittade på förslagen på hotell och vi bestämde oss för att Marriott såg trevligt ut, sedan fixade han resten. Och eftersom detta var hans önskemål gällande semestern så blev det av en slump ? så att det blev hela 11 nätter inbokade just där. Hrm.

Men det var bara skönt att få en längre period på ett ställe och bara koppla av, precis vad vi behövde.

 

Utsikt från vårt rum:

 

 

Kvällsbild:

 

 

Marriott består av tre olika hotelldelar, Marriott Resort, Marriott Gulf Club och Marriott Resort & Stellaris Casino. Vi bodde på det sistnämnda men kunde använda poolerna till alla hotell, så man kunde få lite miljöombyte om man ville. Vi började med den stora poolen vid vår del av hotellet där vi låg några dagar. Fördelen där var att det fanns mycket platser med skugga men det är här alla familjer håller till så vill man ha det lugnare så finns det andra alternativ. Jag tyckte också att vattnet var lite för kallt i den poolen men smaken är ju olika.

 

 

Sedan hittade vi en liten söt pool där det verkligen var lugnt och skönt. Där tillbringade vi några dagar. Vattnet var lagom tempererat och det fanns skugga/sol för den som ville ha.

 

Bakom den fanns en pool där man kunde utöva vattengympa, bingo och andra aktiviteter. Perfekt för den som tycker att semestern går ut på att vara så aktiv som möjligt och aldrig få låta öronen vila. Bingomannens röst ekade mellan husen och det var kö till baren, säkert ett desperat sätt att försöka koppla av bland all hög musik och gapiga hurtiga gympaledare. Jag var imponerad av de som orkade dansa zumba i 35 gr värme....

 

 

Men vår favoritpool blev vuxenpoolen! Kom ju på att våra barn numera är vuxna så det var helt ok för oss alla fyra att ligga där. Lugnt och skönt var det, jag avverkade en del böcker där samtidigt som vi hade koll på vad som hände omkring oss.... Och det var en show utan dess like. Speciellt ett par som gjorde entré efter några dagar.

 

Det vanliga här är att man har bikini/baddräkt eller badbyxor av shortsmodell, dvs man visar inte mer av kroppen än vad man behöver. Det fanns de som badade i solklänning, t-shirt mm för att man är rädd för att bränna sig.

Sedan så kommer då detta par, en man och kvinna runt 40-50 år där mannen har på sig något som ser ut som kalsonger, tack och lov inte den modellen som är av bikinityp, men tänk er tyget på ett par vanliga kalsonger. Efter varje bad är han tvungen att rätta till paketet, gärna några gånger emellan också. Hans fru hade istället den goda ? smaken att ha på sig en stringbikini som såg ut att vara alldeles för liten. Brösten hölls med nöd och näppe plats och hon kunde lika gärna varit utan nederdel.

När hon låg och solade på mage såg man inte att hon hade bikinitrosor på sig så det var nog många som satte drinken i halsen när de fick syn på henne.

 

Efter den första dagen insåg nog mannen att han var fel klädd så han hade investerat i några badbyxor av mindre utmärkande modell medan damen envisade med sin string, om än en annan färg.

Damen verkar inte så förtjust i att bada, gör några försök till ett dopp då och då för att svalka av sig men hon tar en bit i taget och skvätter ner sig med vatten innan hon törs ta ytterligare ett steg ner. Man ser hur hon lider. Till saken hör att i denna pool var vattnet en hel del varmare än i den första vi badade i. Hon vill helst ligga i eller utanför sin cabana.

Mannen verkar rastlös, ligger inte och solar så mycket, står hellre i baren och intar drinkt efter drink. Under happy hour blir det två i taget, om han inte passar på att bjuda en av de andra damerna i poolen på den, vilket han gör ganska ofta. Han verkar få ett mer muntligt utbyte av en speciell dam där än den han är där med för henne pratar han med nästan varje dag, samtidigt som han bjuder på drinkar.

En eftermiddag verkar han dock ha lite dåligt samvete då vi ser att han står med sin dam i en av de mer exklusiva butikerna på hotellet, där de tittar på en Rolexklocka eller något annat dyrt. Kan säga att det nästan blev lite tråkigt den dagen de åkte hem, men som tur var åkte vi själva dagen därpå!

 

 

De närmsta fyra platserna var våra standardplatser som de morgontidiga mannen var uppe och bokade i ottan innan vi andra sjusovare vaknade till liv.

 

 

Till vänster var baren och i trappan framför var det god stämning när happy hour kom igång på eftermiddagen :)

 

Ödlor i olika storlekar fanns det gott om, denna var nog den största vi såg. Det fanns en del vid en av restaurangerna vid stranden och det var lika roligt varje gång de som skulle äta fick syn på någon av dessa ödlor. Vid ett tillfälle var det ett sällskap som skulle sätta sig och äta och när de upptäckte en ödla så ställde sig damerna upp på stolarna och skrek. En av männen tog på sig rollen som beskyddaren och började jaga bort ödlan samtidigt som han skrek "håll dig borta, här får du inte vara"! Men ödlan kom ju tillbaka, eller så kom det en ny. Den största hade inte kommit än, då hade de nog sprungit därifrån :) Ja, vilken underhållning!

 

En av ödlorna som sprang mellan borden:

 

 

Från Niagarafallen åkte vi vidare mot Toronto som var ett av mina önskemål denna semester. Jag hade aldrig varit i Canada tidigare och ville se en canadensisk storstad när vi ändå åkt över gränsen, så Toronto blev det. Kunde aldrig gissa att det skulle vara så varmt där. När vi kom dit vid lunchtid var det 34 grader och luften stod nästan stilla. Värme och storstad är väl inte min favoritkombination men det var bara att gilla läget, inget man kunde göra något åt.

 

Vi skulle bo på Hilton, ett pålitligt hotell där man vet vad man får, som låg mitt inne i city. ( Men det är inte alltid pålitligt. De sämsta sängar jag någonsin sovit i var nog på Hilton i Paris, men det var nog 10 år sedan så man får väl hoppas att de har bytt ut dem sedan dess !) Som alltid var jag faschinerad över min mans lokalsinne. Det spelar ingen roll om han varit på en plats eller inte, han har en enorm förmåga att hitta var han än kommer, vare sig det är med bil eller till fots. Nog för att jag har ett hyfsat lokalsinne (som den gången jag körde fel i London men ändå lyckades ta mig tillbaka till rätt ställe, med vänstertrafik och allt) men det är inget vad min man har!

 

Väl framme checkade vi in och fick rum på 16:e våningen, med denna utsikt:

 

 

Vi hade med andra ord utsikt över CN Tower som är världens näst högsta byggnad med sina 553 meter. Mäktigt. Det måste vi bara uppleva! Vi bestämde snabbt att det skulle bli en av aktiviteterna nästa dag, kanske lika bra att börja med det på morgonen innan köerna blev för långa.

 

Men denna eftermiddag ville vi ut och titta på stan, som påminner lite om New York med alla skyskrapor men den känns mer modern. Varmt var det som sagt, så det blev många vätskepauser.

 

 

 

 

Spårvagnar finns det också:

 

 

Taxibilarna har annan färg än i New York:

 

 

På kvällen hade min man en överraskning till övriga familjen, något som jag redan kände till. Vi var väl lite oense om hur vi skulle lägga fram det för våra ungdomar. Jag hade velat att det skulle vara en överraskning tills vi var på plats medan min man som alltid ville berätta allt på en gång. Så när vi satt på ett ställe och åt lunch så berättade vi att vi hade en överraskning inför kvällen och då kunde ingen av oss hålla oss. "Vi ska på konsert - med Coldplay" sa vi i kör och stämningen runt bordet höjdes rejält :) Det hade inte varit lika roligt om de på stan hade sett en skylt om att Coldplay var där, som t ex denna:

 

 

Konserten var mycket bra med en fantastisk show. Även förbandet Marina and the Diamonds var bra. Så bra att mannen i familjen spelade några av låtarna så mycket under resten av resan så att risken för att tröttna på dem var överhängande.

 

Efter att ha sovit gott i Hiltons sköna sängar, vaknade vi nästa morgon utvilade och laddade för dagens aktiviteter. Först ut var som sagt CN Tower men först skulle vi ta oss lite frukost. Jag har lite svårt för att gå ner i en hotellrestaurang och trängas med andra för att få äta lite frukost till ett hutlöst pris (varför är frukosten oftast dyrare än en middag?) när man vill iväg så snart som möjligt. Vi bestämde oss för att ge oss ut på stan och se vad vi kunde hitta. Av en slump tittade jag ner i en tunnelbanenedgång! och såg ett ställe med bord och stolar som såg trevligt ut, kunde ju vara värt att prova. Det visade sig vara ett toppenställe för frukost, på väg till jobbet eller om man som vi bodde på ett hotell där man får betala extra för frukost (som är vanligast i USA och Canada).

 

 

Så på väg till jobbet kan man alltså kila in här och plocka ihop en underbar frukost från en enorm buffé (där fanns verkligen ALLT!). Priser för oss fyra tillsammans var som att betala för en person på hotellet, med andra ord väldigt prisvärt. Lugnt och skönt var det också. När får vi detta i Stockholms tunnelbana???

 

Med våra magar laddade med bacon, äggröra, frukt och bär och allt vad det var, fortsatte vi att promenera till CN Tower. Vår idé om att vara tidigt ute visade sig vara ett bra beslut. Vi var där vid 09:30 och det var inga köer alls! Man kunde välja på att åka hela vägen upp eller till utsiktsplatsen en bit ner (den runda ringen som syns på tornet). Vi tyckte nog det räckte med att åka till utsiktsplatsen och när vi väl stod i hissen upp insåg vi att det nog var ett bra beslut för först då började man fundera på vad man gett sig in på. Vissa delar av hissgolvet var av glas så att man såg rakt ner till marken, av någon anledning var det inte många som ville stå där. Och fort gick det, som att åka uppskjutet kanske, i alla fall nästan. Väl uppe kände vi hur tornet svajade lite i sidled, hu.

 

Utsikten var det inget fel på. Först när man tittade NER på alla skyskrapor insåg man hur HÖGT upp vi egenligen var.

 

 

 

Plötsligt får jag syn på vårt hotell bland alla skrapor!  Det är den LILLA byggnaden till vänster om den högsta byggnaden i mitten av bilden. Och jag som tyckte det kändes högt när man tittade ner från vårt hotellrum....:

 

 

Det fanns också ett glasgolv där man kunde titta ner till marken, då såg det ut så här. Sonen var den enda i familjen som vågade stå på det. Själv tog jag kortet genom att stå på "fast mark" (hrm?) och hänga mig fram över detta:

 

 

När vi fått nog av att se på utsikten åkte vi ner igen och såg den långa kön som ringlade sig till insläppet. Bra beslut att vara där tidigt :) Sedan tog vi en promenad till Hockey Hall of Fame som är ett hockeymuseum. När man är i Canada ska man ju uppleva hockey på något sätt i alla fall. Vi svenskar har ju några hockeylegender att vara stolta över så något intressant borde man ju få se. Vi hittade ett och annat:

 

 

 

 

Men någon "Foppa" hittade vi inte hur vi än letade. Funderade nästan på att begära tillbaka inträdet pga det!

 

Lite nostalgi från barndomen:

 

 

Sedan blev vi sugna på lunch och kom på idén att besöka Chinatown och passa på att äta något där. Då det låg en bit bort så tog vi en taxi, som inte kostade många kronor, som framkörningsavgiften i Stockholm ungefär.

 

Vi åt på en kineskrog som jag glömde att få med på bild. Maten var god men det var alldeles för mycket! En portion hade räckt till oss alla fyra! Känns jobbigt att lämna så mycket mat men vad ska man göra? Det finns ju en gräns på hur mycket man kan trycka i sig.

 

 

 

 

Från Chinatown tog vi en promenad tillbaka till hotellet. Vilade oss lite innan vi skulle ut på kvällen och äta på en restaurang som min man rekommenderat då han ätit där tidigare. Det blev av någon anledning inga foton därifrån heller. Restaurangen heter Ki, är japansk och där finns det mycket gott att äta :) Här kan ni gå in och titta : http://www.kijapanese.com/

 

Sista natten, någon gång runt 04:00-tiden, vaknade vi av att brandlarmet gick! Fick instruktioner i högtalarna om att vi skulle vänta på vidare information men man hörde hur folk sprang i trappan brevid. Vet inte om vi var ovanligt coola,trötta eller tröga, men vi bestämde oss för att vänta ett tag tills vi fick nya besked. Vi såg att tre brandbilar kom farande men man varken såg eller kände någon brandrök. Till slut avblåstes allt, troligtvis var det kocken som bränt baconet för hårt inför frukosten eller något ;) Fick dock lite flashback från filmen "Skyskrapan brinner"....!

 

Nästa dag väntade en lång resa tillbaka till New York, en resa vi gjort på två dagar skulle nu göras på en dag så det blev många timmar i bilen. Vid Niagarafallen skulle vi in i USA igen och vi hamnade förstås i en kö som tog längre tid än de andra. Vi trodde först att det var en nitisk gränsvakt som skulle gå igenom både oss och väskor, men när vi kom fram visade det sig att det var en ovanligt snacksalig en. När hon hörde om vårt nästa resmål så fick vi höra berättelser om när hon varit där för några år sedan och hon hade ingen brådska alls. Trodde aldrig att vi skulle få köra vidare.

 

Till lunch blev det en burgare på någon av USA:s alla restauranger. Efter ett tag därefter blev vi sugna på något att dricka och kanske någon glass, så vi stannade till vid en by, eller om man ska kalla det en håla, utmed vägen. Mannen och sonen gick in i byns enda matvaruaffär men kom snabbt ut igen med ett skrämt uttryck. "Nu kör vi härifrån fort" - sa de. Jag undrade vad som hänt? Hade de rånat affären?? När chocken lagt sig fick jag och dottern veta att när de kommit in i affären var det som att komma in i en helt annan värld. Affären var full med "hillbillys" som tittade konstigt på dem samt ett gäng svartklädda damer med vita stenansikten, såg ut att komma från någon underlig sekt, de såg allt annat än lyckliga ut. De var så skrämmande så att männen i familjen valde att åka vidare. Jag nästan ångrade att jag inte följde med, så att jag fick uppleva detta och kanske ta ett eller annat foto :) Vid närmre eftertanke var det nog lika bra. Tror inte att dessa människor blir så glada av att fotograferas och jag skulle kanske blivit kidnappad in i sekten, vem vet?

 

På kvällen var vi framme vid hotellet där vi skulle tillbringa nästa natt. Ett hotell vid flygplatsen Newark, vi skulle tidigt nästa dag flyga vidare söderut. Mer om det senare.