Manila Filippinerna i december 2012
Dags att skriva om lite roligheter som hänt den sista tiden och då passar det bra att berätta om vår resa över jul och nyår, även om det är ett tag sedan, men bättre sent än aldrig!
Vi har de senaste åren åkt västerut, mest till Florida, där vi brukar fira jul och nyår hela familjen. Förra året tänkte vi gå lite mot våra traditioner och istället resa österut. Thailand kändes dock inte så lockande då det är så många svenskar som åker dit, av någon anledning försöker vi undvika typiska resmål dit svenskar brukar åka. Kan bero på flera saker - vill inte vara en i mängden och vill inte träffa grannen, kollegan eller annan svensk man känner igen vid frukosten eller poolen.
Då mannen åker en del till Filippinerna i sitt jobb så föll det sig naturligt att hela familjen blev nyfiken på att åka dit så vi bestämde oss för att det skulle bli årets jul- och nyårsresa.
Vi åkte med Qatar Airways som ska vara världens bästa flygbolag. Det var bra komfort och personalen var hur vänlig som helst, kan verkligen rekommenderas. Åker man med Qatar Airways mellanlandar man i Doha i Qatar. Bara att landa där var en procedur i sig. Redan när man checkade in fick man landningskort som bestod av fyra olika färger beroende på om man skulle stanna i landet, eller mellanlanda, göra det som businesspassagerare eller ekonomi. Åker man business bussas man till en terminal och ekonomi till en annan, här blandar man inte kreti och pleti minsann.
Vi trodde att vi hade gott om tid för bytet men efter en timmes försening från Arlanda och att vi sedan blev ställda på vänteläge innan landning i Doha gjorde att nästa flyg till Manila hann gå utan oss. Nu löste det sig så att vi fick en natt på hotell i Doha som flygbolaget ordnade åt oss, en upplevelse det också, synd bara att det var så sent så att man inte han se och uppleva så mycket. Dessutom skulle nästa flyg gå tidigt så redan vid 06:00 skulle vi vara på flygplatsen igen, så det vara bara att äta en sen middag och sedan hoppa i säng och försöka få sig lite sömn. I taxin till hotellet tyckte vi att Doha såg så spännande ut så att vi bestämde oss för att vi skulle ta oss en tur dit så snart vi fick möjlighet.
Flyget till Doha från Arlanda tog cirka 6 timmar, flyget till Manila från Doha tog närmare 9 timmar. Väl framme där var det kväll igen och en av de dagar vi hade tänkt spendera där hade gått åt till att flyga.
Väl framme på Ninoy Aquino International Airport:
Vi checkade in på hotellet Peninsula som ligger i stadsdelen Makati.
Julpyntat och tjusigt var det:
Första kvällen åt vi av buffen på hotellet och det blev lite av varje:
Ville även smaka lite av efterrätterna:
Hotelets frukostbuffe var inte heller dålig.... :
men jag hamnade varje morgon vid sushidisken..... :
Vilken dröm för en sushiälskare som jag, att få börja dagen med denna delikatess :)
Första dagen skulle mannen ha ett möte på hotellet så jag och ungdomarna gav oss ut och irrade på stan på egen hand. Det fanns ett shoppincenter på gångavstånd från hotellet som vi gick till, som tur är har sonen ett enormt bra lokalsinne:
Vi gick runt och tittade och kände oss väldigt annorlunda bland alla asiater, vi var de enda västerlänningarna så långt ögat nådde. Jag höll dock på att tappa bort dottern flera gånger då hon smälte bra in med alla mörkhåriga asiater medan sonen var lätt att hitta då han var minst ett huvud högre än övriga. Vi hittade inte direkt något att shoppa, förutom dottern som fastnade på en avdelning med smycken där hon hade gått än idag om vi inte lyckats locka bort henne ;)
Vi lyckades även hitta tillbaka till hotellet lagom tills mannen var klar med sitt och på eftermiddagen blev det en tur till Fort Santiago i stadsdelen Intramuros:
Utsikt över Manila:
Nästa dag åkte vi på marknaden i Greenhills där man verkligen kan köpa det mesta, det finns förstås både bättre och sämre kopior. Våra ungdomar lärde sig att pruta och var inte alls blyga på slutet. Dottern köpte nog sju stycken olika väskor och sonen köpte bl a datorväska, skärp, plånbok, tröjor mm.
Här gick vi i många timmar och botaniserade. Försäljarna var trevliga och roliga, trots att vi prutade så att vi nästan skämdes. På ett ställe skrek de "mamma" i kör efter mig efter att de hört dottern ropa på mig då hon ville att jag skulle komma och titta på någon väska hon var sugen på ;)
Följande morgon var det dags att lämna Manila och åka vidare mot ön Boracay. Då vi hade kommit till Manila på kvällen såg vi inte vilka kåkstäder vi åkt genom på väg från flygplatsen, men på morgonen då vi åkte därifrån såg vi dessto mer. Det var plåtskjul efter plåtskjul som kantade vägen ut mot flygplatsen och man förstod vilken enorm kontrast det är mellan olika stadsdelar i Manila! Så tragiskt att så många människor lever i en sådan enorm misär!
På väg till flygplatsen hann jag ta kort på en typisk filippinsk buss, så kallad jeepney som vi såg många av i Manila.
Vi skulle åka vidare med inrikesflyg och det var en procedur i sig. Till att börja med hade vi alldeles för tungt bagage, tror att väskorna endast fick väga 10 kg och våra var betydligt tyngre. Vi fick betala för övervikt men med tanke på att flygbiljetterna var väldigt billiga så blev den kostnaden inte så farlig ändå. Det jobbigaste var proceduren när vi först skulle checka in, sedan gå till ett ställe och betala för våra tunga väskor, och sedan visa upp kvittot på att vi betalat på ett tredje ställe. Tur att man är ute i tid annars hade det blivit lite svettigt!
Jag blev dock lite bekymrad när jag såg denna skylt om "body weight"..... Skulle vi få betala för vår egen övervikt också?? Med tanke på hur små alla asiater är så skulle vi få skämmas rejält över våra västerländska kilon....! En riktig skamvrå för flygresenärer med andra ord.... ;(
Vi fick väga oss men slapp betala, de var nog snälla och tyckte synd om oss som fått betala för våra extra tunga väskor. De tyckte väl att det räckte, det finns kanske en måtta på förnedringen.... ;)
Vi kom iväg till slut och det berättar jag mer om i nästa inlägg :)
Kram A
